Jag var nyss ute och gick en sväng längs siljan och längs ängarna. Jag satt på rummet och var så opepp och le så jag bestämde mig för att tvinga mig ut och gå. Till en början tänkte jag gu vilken ovärd promenad. Men fan vilken tur att jag pallrade mig ut och gick promenaden allså!

När jag gick förbi ängarna såg jag tre ponnyer ute på ängen. En som leddes, en som longerades och en annan som en liten tjej galopperade runt på. Och har man haft sina hästar alldeles utanför fönstet hela sitt liv och nu varit utan dem i över en månad så blir man väldigt hästsjuk kan jag lova! Så jag blev fast där en liten stund och stod och tittade.

Exakt 380 meter från mitt rum här på skolan ligger det ett stall där det varje dag står två storhästar ute i hagen. Nu när jag stod där och tittade på ponnyerna som galopperade runt på ängen kom tjejen som har det stallet ridandes förbi på en utav hästarna. Så jag började prata med henne och berättade att jag hade fått lämnat Shakiro hemma osv. Och då utan att jag ens frågat sa hon att hon jättejätte gärna behövde hjälp för att hinna med att rida hennes hästar. Så jag lovade att höra av mig så ska jag få komma dit och testa hur det funkar mellan hennes hästar och mig.

Så otroligt värd promenad. Glad tjej!! :D