Red en sväng på Calle idag som vanligt. I tisdags när jag red tog jag hackamoret och det funkade ju bra. Så jag tänkte att jag tog det igen. Jag har försökt hålls mig lite borta ifrån det där hackamoret eftersom senast då jag red på det så hoppade Calle till för en gren bakom honom, detta ledde till mycket kraft för hacket och kindkedjan gick av. Detta ledde ju då till min avramling då jag var öm i ryggen i flera dagar.
Då jag funderar på om jag ska testa rida på hackamoret igen så finns alltid tänken där, "Tänk om det går sönder igen" Men eftersom det funkade bra i tisdags så tog jag det självklart idag med.

Det funkade kanon bra tills vi var på sista biten hemåt. Avtravning och slutligen avskrittningsbiten hemmåt. Vi korsade stora vägen som vanligt och strax efter att vi kommit ner i skogen igen på andra sidan så brummar en lastbil förbi bakom oss. Jag tyckte inte att Calle borde bli rädd eftersom vi kommit ifrån vägen en liten bit. Men han började skutta och tyckte det var otäckt bakåt. Helt förståligt, men rätt som det var så small läderremmen på kindkedjan av igen. Och denna gången satt jag på ryggen. Calle blev rädd och chockad av att hacket plötsligt small av och satt av i galopp på stigen hemåt. Så där satt jag i full galopp på en häst utan träns!
Som vanligt hinner man tänka en massa tankar. Funderade först på om man skulle förstöka ta sig av, men sekunden senare gick det alldeles för fort och jag tänkte på ridskolechefen hemma i Sundsvall som hoppas av sin skenande häst och till följd bröt bägge benen. Så Nej tack!
Hann även tänka att "Ska jag hålla i mig hela vägen hem då eller hur ska jag göra?"

Så där satt jag i full galopp utan träns. Testade dra lite i luggen men då gick det bara fortare. Som tur var räddade käkremmen mig även denna gång! Det ändå som satt kvar av tränset var käkremmen runt halsen. Så jag tog tag i den, drog och ropade samtidigt ptrroo lite lugnande. Och sakta men säkert började han sakta av och slutligen till kort trav då jag skynda mig att hoppa av och hålla fast honom. Sen fick jag lite provisoriskt linda tyglarna runt nosen och prommenera resten av biten hem. Var otroligt tacksam i detta läge att han är en kille som gillar att sakta av, men trodde faktiskt inte att han skulle göra det i detta chockade skede, men han stannade.

Det var riktigt läskigt det var att dundra fram i full galopp utan träns och helt utan kontroll.
Hädan efter blir det bett iaf. Riktiga grejer som sitter fast!

Så jag passar på att slänga in en diss på läder som inte håller som det ska!
Det är faktiskt tredje gången jag är med om att en hackamore går av. Och när kindremmen går av, då flyger hela tränset, det vilar ju bara runt nosen.