Det är runt 6 grader ute nu, inte mycket för att vara sommar inte, särskillt inte högsommar.
Jag var ute och red en sväng förut runt nio-tiden, och frös hela tiden. När jag kom hem tog jag på mej min favorithuvtröja som jag inte har haft på ett bra tag nu för värmen, men nu behövdes den, mitt i juli.
Det var faktiskt riktigt mysigt att få på sej den och dra huvan över huvudet och bara stänga kylan ute.
Tänk att man tycker det är så mysigt när man får ta på sej en huvtröja, och att så fort det börjar kännas lite höstigt ute blir man sugen på en kopp te under en filt i soffan.
Varför är det egentligen så? Det är ju sommar! Det man alltid drömmer och längtar efter året runt varje år, varför längtar man till kylan och tekoppen då? :S   Allmänt stört att det är så bara, men även jag är väl så.
Precis likadant när höstkatalogen kommer från H&M, ellos och de andra klädkedjorna, när man ser alla stickade tröjor, halsdukar och tumvantar, så beställer man gladerligen och tänker: Gu va mysigt när jag kan gå runt och burra in mej i det där stickade, va mysigt!  Varför är det så?


Även jag hamnade iaf i soffan under en filt, men utan tekopp i handen. Blev ett glas trocadero och en påse grillchips istället. Hade tidigare idag sett på reklam att V for Vendetta skulle visas ikväll. Och jag lyckades komma hem i tid och se gott som hälften, sista hälften. Jag har sett den en gång tidigare, på skolan under svenska lektionen.
En film som man verkligen måste ha sett från början för att ens ha en susning att hänga med i om det är första gången man ser den. Även som person som sett den en gång kan behöva se den en gång till för att kunna förstå det man inte viste om första gången.


Hugo Weaving och Natalie Portman


En liten inblick i filmen till låten I Found A Reason av Cat Power, en låt jag nu blivit smått besatt av