Dagens träningspass var tänkt att bli en runda runt Släda, Stolpås och Pottäng, en runda på ca 9 km med mycket trav och galopp. Jossan (lillasyster) red Shakke där i onsdags och han hade varit lite besvärlig och stått och stegrat för att få vända så jag tänkte det blir bra att han får gå den rundan igen fast med mig ;)
Shakkesponken var pigg och frammåt och travade på med friska steg. Precis som med Jossan blev han längs en viss sträcka väldigt sur och ville vända om flera gånger. Jag kunde komma i både trav och galopp när han plötsligt slirbromsade och ville vända. Och när han inte fick det ställde han sig och viftade med frambenen, högt också, riktiga vildhäststegringar. Men med ett stadigt grepp i förbygeln med ena handen, vässade hälar och morr i rösten kom vi trots allt framåt. Efter detta travade han på med stora friska steg framåt, trots att han tänkte bakåt. Men det är bra när han är så, för om han t.ex ser någonting som han tycker är jätteläskigt så går han fram och förbi det fastän att han egentligen inte vill men bara för att jag driver på.

På ett ställe längs vägen kände han att han förlorat matchen eller nåt för bred plötsligt sur och gjorde ett protesterande hopp rakt ut i diket över snövallen. När han sedan stod där med snö över magen erkände han att hans lilla idé kanske inte var så smart trots allt :P Så det blev lite kravel i snöhavet och sedan ett skutt tillbaka över snödrivan igen som var närmare en meter hög. Själv var jag rädd att vi skulle försvinna när han hoppade ner i diket från början eftersom nästintill alla diken här på ön har blivit dikade och urgrävda så det är som 2-3 meter djupa raviner, så jag trodde verkligen att vi skulle försvinna.

Efter att ha ridit två tredjedelar av rundan märkte jag att Shakiro trampat av sig och tappat skon på vänster fram. Så jag ringde till mamma och hörde hur pass viktig skon var. Men i och med att både skon, snösulan och broddarna var nya och inte ett dugg slitna så ville hon att jag skulle försöka leta rätt på den. Så det fick bli att vända och rida samma väg tillbaka. Letade länge och väl och försökte titta på broddmärkena på vägen vart det saknades broddar och vart dem började igen men det var tyvärr alldeles för svårt att se och sen kom två snöskotrar och förstörde de få spår som fanns att se, så jag antar att skon ligger kvar nedgrävd i den meterhöga snön i diket. Tur att hovslagaren kommer på tisdagmorgon, men onödigt på både skon, sulan och broddarna. Och nu har mamma och håkke dragit iväg till fjällen så jag kan inte heller åka dit med mamma och bilen och simma i diket och leta :P

Istället för att rundan skulle bli närmare 9 km lång blev min runda 1,2 mil i och med att vi fick vända och ta samma väg tillbaka igen.  Det blev himla mycket trav idag iaf för trots den tappade skon gick det fint att trava intill vägkanten. Men han blev himla mjuk och fin i traven iaf kan jag säga ;)


Här nedan har jag ritat en kanonsnygg karta över vår rutt :P